Sjunde dagen på det nya året
Det känns redan som att det har varit ett nytt år rätt länge.
Eller så känns det inte som att det är ett nytt år alls.
Det är precis som när man fyller år. Man vaknar en morgon och kan säga att man är ett år äldre.
Fast man är bara en dag äldre än dagen innan. Man förbereder sig för att börja säga den "nya" åldern
i flera månader, men det är ju ingen skillnad på en som person. Egentligen.
i flera månader, men det är ju ingen skillnad på en som person. Egentligen.
Livet är ju inte ett annat bara för att man skriver en annan siffra sist i årtalet.
Så tänker jag i alla fall. Typ.
Men ändå så kan den lilla förändringen betyda så mycket för någon. För många.
Men ändå så kan den lilla förändringen betyda så mycket för någon. För många.
Det är så mycket mer än bara en annan slutsiffra.
Bort från det poetiska och in i vardagen. Den oftast opoetiska vardagen.
Igår slängde vi (som jag nämnde igår) ut julgranen och lite julpynt. Men inte allt!
Bort från det poetiska och in i vardagen. Den oftast opoetiska vardagen.
Igår slängde vi (som jag nämnde igår) ut julgranen och lite julpynt. Men inte allt!
För jag har tomtarna i mitt rum kvar, och halmbockarna står kvar under trappan.
Och så har vi lite fler saker kvar. Men julgranen är borta.
Jag är inte så ledsen för det, julen är ju slut för den här gånger, det kommer en till senare i år.
Så längtar jag ju lite efter vår och sportlov och den årliga skidsemestern i Bydalen!
Så längtar jag ju lite efter vår och sportlov och den årliga skidsemestern i Bydalen!
Den här gången med ja, nästan hela stora härliga familjen. :D
