Lycka gånger tre som väger upp det dåliga
Jag hade håltimma efter musikteorin, så jag tog bussen hem och åt och pluggade matte.
När jag sedan skulle tillbaka till skolan och sprang ut till busshållplatsen så såg jag bussen stanna in vid
hållplatsen, jag var då 15 meter bort och mina harsteg blev till älgkliv istället. Jag viftade för allt jag var värd med
armarna, men när jag var tre meter bort från bussen så valde busschauffören att fortsätta hålla blicken stint
framåt och ignorera mig, och körde där ifrån.
hållplatsen, jag var då 15 meter bort och mina harsteg blev till älgkliv istället. Jag viftade för allt jag var värd med
armarna, men när jag var tre meter bort från bussen så valde busschauffören att fortsätta hålla blicken stint
framåt och ignorera mig, och körde där ifrån.
Jag stod där vid busshållplatsen och kände mig oerhört irriterad, så jag stampade tillbaka till huset, låste upp
huset, gick in och snöt mig (min näsa rinner när det är kallt ute), slängde ner väskan i cykeln och trampade iväg.
Det visade sig vara oerhört korkat att ta vägen bakom Blåsutkyrkan och Blåsuts skola eftersom det var slirigt och
bakhjulet höll på att slira så jag nästan ramlade av. Därför hoppade jag av cykeln och gick upp till lekplatsen där
bakhjulet höll på att slira så jag nästan ramlade av. Därför hoppade jag av cykeln och gick upp till lekplatsen där
och cyklade vidare. Som att det inte vore nog så blåste det motvind nerför Dalbobron. Så jag kom tio minuter för sent till min lektion (jag skulle ha kommit en kvart senare med nästa buss) och öronen värkte för även om jag
hade haft mössa så blåste det in isande luft i den. MEN! Sedan hände tre saker som gjorde mig glad igen!
hade haft mössa så blåste det in isande luft i den. MEN! Sedan hände tre saker som gjorde mig glad igen!
Efter lektionen stod jag och Matilda och hoppade små lyckohopp för att bokningen till London blev klar igår.
Vi lyckohoppade för att det är helt sjukt att vi verkligen ska göra det!
Sedan cyklade jag hem och tog vägen förbi Blåsuts skola och Blåsutkyrkan där det nästan inte var någon snö alls.
Precis framför Blåsutkyrkan gick en liten flicka med sin mamma. När jag cyklade förbi så lyste hon upp i hela
ansiktet och ögonen, hon log jättestort och vinkade glatt. Den lilla gesten gjorde mig glad ända in i hjärtat,
så jag log tillbaka.
Sedan kom jag hem och gick ut och hämtade posten. Då hade det nya numret med ELLE trillat ned i brevlådan.
Det gjorde mig ännu gladare. Så glad att jag kommer gå in med ny energi och räkna matte hela kvällen.
Jag hoppas kunna titta en liten stund på guldbaggegalan också, men det är inte säkert.
