Drömmer om ingenting
Just nu, precis just nu, vill jag bara lämna allt, åka någonstans och inte göra någonting.
Bara vara. Glida runt och inte känna någon press alls, ta dagen som den kommer. Carpe Diem.
Den känslan kan inte komma olägligare, nu när den hittills i år, fullaste veckan med aktiviteter börjar.
Jag hade önskat att man kunde sova sig igenom den, och inte ha något att ta igen efteråt. Så funkar det ju inte.
Men det är bara att ta alla reservbränslen jag har inom mig, köra på, och så är det sportlov sedan.
Det ska bli så skönt, så skönt. Jämtlandsfjäll och frisk luft.
Jag och pappa var ute på en övningskörningstur förut. Vi repeterade allt vi har gjort hittills så jag har det färskt i minnet inför körlektionen imorgon. Som börjar 07.30. Jag taggar för fullt. Faktiskt. Inte på grund av tiden dock.